
hehehe, dawlig stemnin linny! skooja. men men, jag kör då!! här är en jättefint bilt på migt. ^ och nu:
10 fun factz about crazy chrizzy!!!11!:ETT: ja, vem är jag då? jag heter Tina och har en fäbless för lindextröjor och kappahltroser me snoopy på LOL SKOJA. nej men här då.
1. jag hatar när folk rör mitt hår. alltså tex så brukar pv:n vilja kärleksfullt stryka mitt hår framåt i fejan OCH DET ÄR DET VÄRZTA. alltså man klarar ju av det eftersom det är pojkvenen, men azzoe gör NÅN ANNAN det då JÄVLAR. sparks will fly alltså!!
2. hatar också att bli typ..."smekt". *ryser* när någon "
drar fingrarna lätt över min hud" = får krypningar. man måste typ RIVA mig för att jag inte ska bli irriterad.typ SLUTA SMEKAS, KLÖS MIG BITCHEZ!! typ så.
3. i ca 3:an-6:an var jag kompiz med en tjej som hette marie.
så här tog vår vänskap slut:
hon hade födelsedagsfest och jag hade inte köpt nån present, så jag letade i skåpet hemma och hittade en påse "snacks". tog med dem och sträckte fram dem åt henne när hon öppnade dörren. "eeeeh. JAG ÄR ALLERGISK." sa marie barskt.
då fick jag skamset gå tillbaka till bilen där pappa, som hade skjutsat mig dit, fortfarande väntade, och med tungt hjärta fick jag lägga tillbaka jordnötsringarna på det kalla lädersätet.
jag fick fortfarande vara med på festen, men den slutade med att marie satt och grät inne på toaletten och jag kände mig lite delskyldig.
sen så ehh. hörde jag inte ifrån henne mer.
(ok MEDVETEN om att detta inte var så strikt "omm mej" men alltså DET SÄGER MYCKET OM MIN PERSONLIGHET ok??)
4. dålig musik och jag. alltså. när jag var liten började jag tex SKRIKA i bilen om min lillebror började lyssna på nordman. vi hade alltid våra walkmans med oss, och fick välja varannan låt på bilstereon. varje gång hans låt var på så drog jag på min walkman på högsta volym. han gjorde likadant. detta fortsatte tills jag var uppemot ca 14 (FJORTON!!) hela år. men fortfarande så kan jag liksom MÅ DÅLIGT av dålig musik. min flatmate mellisa (japp, hon stavar alltså sitt namn på det sättet. det är alltså FELSTAVAT. fast det är så hon stavar sitt namn. FEL.) hon lyssnar på cepedålig trancemusik i flera timmar i streck ibland och då får jag PANIKÅNGESTDÖDENkänsla i magen och gör cepegrejer som att gå in i gemensamma duschen och hälla ut hennes duschkräm (jag LOVAR att jag är normal EGENTLIGEN. för att få perspektiv: hon lämnar mensspår på toalettsitsen och gamla ANVÄNDA tamponz på golvet i badrummet. she DESERVES it!!) och så får tex inte vem som helst välja låtar på min spotify. inte ens mitt mansformade sällskap. han måste välja en låt från mina listor om han ska lyssna på min dator, annars får han gå in till sitt rum och lyssna på SIN spotify.
eeh ja.
5. jag ÄLSKAR att ha ordning å reeda. i mitt och majkens köksskåp tex. det är ca 100% perfekt. jag har kryddorna i bokstavsordning. konserverna sorterade efter färg. sopporna efter vilken som är godast. osv osv.
6. det bästa jag vet är even distribution. alltså jag mår inte BRA om allt inte är jämt fördelat. min PV är ju helt gudomligt underbar, sent from heaven etc etc men alltså när han GÖR saker åt mig. fy SATAN vad jag klagar ibland. han berättade att han var nästan RÄDD i början när han började laga frukostar till mig, för jag blev alltid BESVIKEN när han inte hade skurit brödet rakt nog, eller gjort lagom tunna ostskivor, eller lagt på lagom MYCKET ost, eller lika många tomatbitar på varje brödskiva, eller skurit tillräckligt SMÅ tomatbitar, osv osv.
det här går långt utöver mat också. när jag går över övergångsställen vill jag ha jämnt antal vita streck, så att den ena foten kan "få" stå på vitt streck lika många gånger som den andra foten. samma sak gäller när trottoarer är uppdelade i "plattor", då vill jag att fötterna ska få kliva på lika många såna där mellanstreck var. och om jag håller något i ena handen ett tag så typ "känner" den andra handen "avsaknad" efter det där föremålet, och så måste den andra handen också hålla i det lika länge. OCH SÅ HÄR HÅLLER DET PÅ.
7. jag har en sjukt stark moraluppfattning och det går en väldigt tjock linje mellan rätt och fel i mitt huvud. jag hatar när folk gör fel. folk som gör uppenbart fel saker mot mig är värst. tex folk som saknar netiquette och inte inser vilken jävla GÅVA till omvärlden det är när jag väl langar upp någon form av kreativa saker på the www och folk ba rippar det jag skrivit rakt av. alltså FOLK FÅR SÄGA VAD DE VILL om hur töntigt de tycker det är att jag reagerar så starkt på det och jag skiter fullständigt i om du har några probs med det, det enda jag säger är att det finns ju typ "att uppskatta vad jag skriver + bli inspirerad av det" och sen finns det ju "copy + paste". sen också att det oftast är folk man KÄNNER = alla andra man känner ändå ser vem som skrev det först. och det känns ju ungefär lika hett som att copypejsta wikipedia i en universitetsuppsats, men ja, whatever floats your boat på den liksom. (dock att man känner sig lika jobbig som cirka linda skugge över det här = stort minus.)
8. jag tycker det är skitjobbigt att VARABRAPÅ. alltså jag vill ju liksom bli någon form av författare men jag har vääärldens writer's block eftersom jag skäms något så brutalt över allt jag skriver. alltså skäms tom över bara TANKEN att jag vill "bli författare". prettodrömmen #1 liksommm. typ som "när ja blir stor vill ja bli super skärna", DEN. känns lika rimligt.
9. jag är så HIMLA nästan ÄCKLIGT jävla kär. och jag vill så gärna skriva om hur, var, varför osv. men det blir bara klyschigt och dåligt och skämmigt hela tiden och jag vill kunna beskriva hur himla bra och fin vår kärlek är men det blir bara platt och bara PINSAMT. tex att skriva "vår kärlek" = dödsrysningarna. men tex. när jag flög hem i torsdags så följde PV:n med mig till flygplatsen klockan 4 på morgonen och jag var på ett helveteshumör men han var så fin och höll mig i handen på bussen och fick mig att skratta när jag ville DÖDA en kille på bussen som VÄGRADE flytta sig ETT SÄTE åt vänster så att jag och PV skulle kunna sitta bredvid varandra. idioten satt mellan två tomma säten, resten av bussen var i princip full förutom två säten framför varann, och när jag sa "ursäkta, skulle du kunna hoppa in? jag skulle vilja sitta bredvid min pojkvän" så sa han, posh och jävlig som han var: "you can sit in the seat in front of him."
jag CURSADE honom högljutt hela resan men michael bara satt och var snäll och lugn i 1½ timme.
sen på flygizplatsen var jag fortfarande på sämst humör och då sprang han och köpte en christmas donut till mig från krispy kreme. sen sprang han och köpte en kaffe när jag nämnde att jag var trött. och sen till sist när jag inte rimligen kunde dra ut på det längre och det blev dags att säga hejdå, då. då blev han så där alldeles tyst och accepterande-emot-sin-vilja och så sa han:
"do you have to go? can i take a piece of you with me? can i take your nose? can i take your hair?" och så började han försöka rycka loss lite hårstrån och då drog jag bort ett och erbjöd det till honom, som ett skämt alltså. men då sa han att kan du inte knyta det runt min handled christina? då kommer det kännas lite mindre jobbigt att du inte är här, då kommer du kännas lite mindre avlägsen, då kommer det att kännas lite mer som om du är med mig.
och det var ju himla fint och cirka jättejobbigt och jag började asböla när de scannade mitt handbagage och de frågade om det var första gången jag flög själv, om jag var rädd,
och jag kunde liksom inte riktigt ge dem något svar.
och sånt här är ju rätt så skitsvårt att kunna skriva/prata om utan att känna sig ungefär 187436% pretentiös och äckelkär och jobbig och usel. och VARFÖR känner jag så VAD är det för fel på mig??
10. eh ja shit vilken downer man är. för att lätta upp STEMNINGEN kan jag ju säga att på lunarstorm när jag var typ 11-12 så skrev jag elaka gästboksinlägg till amy diamond. jag ba "alltså, jag kan engelska, ditt efternamn är ju totalfejk, du har hittat på det!!" och så blev hon ledsen och ba "nej men det är sant, jag lovar!" och jag ba "du LJUGER, sluta LJUG, det är bara fegt och fult!" och så blev hennes kompis inblandad som ba "hon HETER faktiskt diamond i efternamn, sluta vara elak" men jag vägrade tro på dem och bara fortsatte internetmobba stackarn. så ja, på ett sätt har jag alltså odlat mitt amy diamond-hat i nästan 10 år nu, det ni!! är jag ko0l nu??? SCHYRRA RA!!!
mvh/ mean grrrl